Mina tankar och funderingar efter denna naturvetenskaps kurs.

Efter denna kurs så kan jag se att min ryggsäck har fyllts med mer kunskap
än vad jag hade innan. Har förstått att naturvetenskap är så mycket
större än vad jag trott när jag började denna kurs. Man kan göra så mycket med eleverna
som har med naturvetenskap att göra. Jag förstår också nu att naturvetenskap är ingenting
som försvinner ur ens vardag utan det finns alltid där och man måste lägga nivån
olika beroende på vilka elever man har.
Tack vare att vi fått arbeta i grupp har vi kunnat diskutera oss fram till olika saker som t.ex.
hur vi ska lägga upp lektioner. Plus att vi har kunnat hjälpa varandra på ett bra sätt.
Jag och min grupp hade vårt tema om varm/kall luft som vi har läst in oss lite extra på. Jag
kan säga att jag har lärt mig mycket om det på alla handledningstillfällen som vi fick olika tips om hur man kunde göra olika experiment och vi fick svar på våra olika frågor vi haft funderingar kring.
Lärde mig även saker på dagen vi redovisade på. Det jag kan tycka var positivt var att vi redovisade många grupper så man fick lite tankar och idéer från andra hur man kan tänka och vilka teman andra tänkt på. Om jag ska säga något negativt så är det att kursen har gått så fort och vart kort och det känns som att naturvetenskapsämnet är så mycket större så jag hade velat ha mer tid till det.
Men jag har fyllt min ryggsäck med begreppen densitet, konvektion, expansion. Sen även lärt mig om gaslagen och Arkimedes princip. Det är saker jag knappt visste något om innan så nu har jag en grund på det som jag kan ta med mig och utveckla med eleverna jag sedan kommer att ha.
Men det blir till att diskutera med de arbetslaget man hamnar i hur man ska anpassa lektionerna eftersom att det finns inte mycket tid och vad ska vi prioritera att eleverna ska kunna?
Jag vet i alla fall att jag som lärare kommer att vilja använda både praktiska saker så att eleverna själva får testa eller se hur saker och ting fungerar men även teori så att de får höra viktiga saker.

// Malin Åhlander

Cecilia reflekterar

Min egen lärprocess i Kursen har för mig gått väldigt mycket upp och ner. Jag har ibland haft svårt att förstå hur vissa moment i kursen skall vara till någon hjälp för mig i vårt valda naturvetenskapliga tema varm/kall luft.

Det som har lett till mest reflektioner hos mig, är hur något som vi från början såg som ett mindre moment och tema under hela kursen har varit under ständig tillväxt. Jag hade inte en aning om hur stort det skulle kunna tänkas bli. Detta har dock väckt en hel del tankar om vilket gigantiskt "nät" den naturvetenskapliga undervisningen egentligen kan bestå av. ALLT hänger på något vis samman, det gäller bara att se HUR det gör det.

Att jag som pedagog behöver vara medveten om vad jag gör, hur jag gör och varför jag gör saker i all undervisning tycker jag har blivit tydligt i denna kursen, även om jag under perioder känt mig skeptisk till hur jag skall kunna behandla vad, hur och varför. Jag har t.ex. haft svårt att se vårt tema som ett särskilt relevant tema som del, dock kan jag sätta det i ett större sammanhang och där finna mening.

I min VFU har jag försökt att göra en översiktlig kartläggning av den teknik som finns. Rent undervisningsmässigt har jag inte funnit särskilt många spår av tekniken. Dock har jag efter läsning av Ginner (1996) insett att den involveras i stort sett i alla ämnen. Kunskaper om hur våra kläder blir till och hur vår framställs har under flera gånger synliggjorts i klassen, ofta med initiativ från eleverna. De visar intresse för att veta bakgrunden till olika fenomen och företeelser i sin egen vardag. De uttrycker också intresset genom att själva konstruera egna "uppfinningar" med olika material, som t.ex. geomag och lego. Det som jag saknar på fronten teknik på min VFU-klass är närvaron av benämning av begrepp och företeelser, det nämns aldrig direkt att de har teknik utan blir ett mer diskussions- och intresseskapande.

Hur som, jag vill avsluta med att förtydliga hur viktigt jag tycker det är att vi som pedagoger ständigt och alltid ser till att vara uppdaterade och nyfikna på allt nytt (och gammalt) som finns i världen, för vår egen skull, och för våra elevers skull.

Referenser

Ginner, T. & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur. ISBN 914448201-9

Slutord

Kursen i naturvetenskap har snart nått sitt slut och det har dykt upp en del tankar och idéer,dessa tänkte jag presentera här i mitt slutord.

Det finns mycket att undervisa om i naturvetenskap men undervisningstiden räcker knappt till. Därför är det viktigt att diskutera i arbetslaget vad som är viktigt för eleverna att få kunskap om under sin skolgång. Så att de kan bli goda medborgare och använda sina kunskaper för att förstå andra fenomen som de träffar på i sin omvärld. Jag anser att den röda tråd som borde finnas i det naturvetenskapliga ämnet under hela grundskolan saknades när jag gick i skolan. Därför fick jag aldrig en förståelse för att naturvetenskapliga fenomen hänger ihop med varandra på ett eller flera sätt. Pratar man om vatten kan man prata om densitet, rörelse och kraft, partiklar och Arkimedes princip. Dessa begrepp har också med varandra att göra för pratar man om Arkimedes princip så uppstår också densitet. Jag tror att den röda tråden kan vara till stor hjälp för eleverna att i sin tur förstå sin omvärld, att man hela tiden befäster den "gamla" kunskapen med de nya kunskaperna skapar just den röda tråden. Det är viktigt att man återkopplar till elevernas omvärld när man talar om naturvetenskap för att eleverna ska förstå att det händer överallt i deras närhet. Jag tror också att det är viktigt att eleverna får vara med och påverka det naturvetenskapliga arbetet och där uppskattar jag verkligen Concept Cartoon. Man kan få veta elevernas föreställningar kring något fenomen och därefter kan man diskutera hur man kan ta reda på att deras föreställningar stämmer. Det gör också att eleverna lär sig att ta reda på fakta och nya kunskaper och att vara källkritisk.

Variationsteorin har förändrat min syn på naturvetenskap och hur man bör arbeta med ämnet i skolan. Detta kommer jag att ha i åtanke för det finns inte bara en sida av ett mynt och det är därför viktigt att visa båda sidorna. För på så sätt visar man som lärare att naturvetenskap är mångfacetterat och man kan se på ett fenomen ur olika aspekter. På så sätt tror jag också att det skapar en helhet för eleverna och ingenting utelämnas.
Kursen har gett mig en ny syn på ämnet och det snurrar för fullt i huvudet av tankar kring hur jag vill bedriva undervisningen i naturvetenskap. Ser framemot att få testa dessa tankar i framtiden!

Våra NO tankar

Idag har jag och Caroline diskuterat om hur vi stod innan kursen stratade och hur vi står nu. Vi har insett att vi har lärt oss ganska mycket på en kort tid. Men ändå har vi lite kvar på kursen. Vi har förstått att naturkunskap ska bli en del av vår vardag och att allt vi gör är naturkunskap. Det vi har genomgått nu både med tema arbetet och det vi mött är nytt för oss båda. Vi har lärt oss mycket, vi känner att detta borde pågå under en längre tid just för att NO berör så många delar. Definitift har vi lärt oss många olika naturvetenskapliga begrepp så som densitet, expansion och konvektion samt mycket runt omkring. Exempelvis på sådant är gaslagen och Arkimedes princip.

/ Therese och Caroline

Jordprofil podsolprofil brunjord och kalkälskande växter

Med en jordprofil menas en beskrivning av jorden i höjdled, j3.12. Uppifrån och ner består marken

oftast av:

(o eng. L)ytlager av organiskt material med synliga växtdelar

(a1) urlakningsskikt, mörkfärgat av organiskt material

(a2, E)urlakningsskikt, blekjord

(B)anrikningsskikt

(C)opåverkat skikt

(R)underliggande berggrund

De viktigaste jordmånerna i Sverige är podsol, ungefär 70% av ytan, och brunjord, F4.22.

Överst i podsolen finns ett mårlager (O, enl. ovan) med organiskt material och därunder ett

gråvitt, askfärgat lager som kallas blekjord (A2), följt av ett anrikningsskikt, s.k. rostjord (B), F4.21.

Podsolen har ofta få grävande organismer och dålig omblandning. Vanliga kännetecken är

barrskog, lågt pH och granit/gnejs.

Brunjorden å andra sidan kännetecknas av lövskog, näringsrik mark och lera. Grävande djur

skapar omblandning och luftning, vilket gör att förmultningsskiktet (förnan) blir tunt, F4.21, F4.24.

(Daggmaskar lär kunna flytta upp till 10 kg jord per kvadratmeter och år.) Under förnan finns ett

tjockt mullager (A) och därunder ett anrikningsskikt (B). För 5000-8000 år sedan var lövskogar och

brunjord dominerande i Sydsverige, men mycket har podsoliserats i samband med att granen har

brett ut sig. Många brunjordar har blivit jordbruksmark.

Jordmånsbildning är en långsam process som kan omfatta många hundra år. Ett exempel på hur

brunjordsbildning kan gå till visas i fig. j3.15. Figuren visar tre stadier i detta förlopp:

1) Först finns bara ett tunt lager av dåligt humifierat organiskt material över ett tunt lager

vittrat material. Växtligheten kännetecknas av pionjärer som mossor och lavar.

2) 200-300 år senare finns gräs och buskar. Jordlagret är tjockare, 2-3 dm, och består av

välhumifierat organiskt material.

3) Antalet arter fortsätter att öka. Lövskog har växt upp och grävande organismer ger ett

tunt förnalager och ett tjockt mullager.

Källa: Chalmers http://www.entek.chalmers.se/~anly/miljo/k4marken.pdf

Kalkälskandeväxter En annan term för kalkälskande växter kan vara basofil, kalkälskande växter är beroende av en kalkhaltig miljö. Kalken i sig påverkar inte egentligen växterna men gör så att jorden runt omkring får en annan näringsflora, exempelvis surhetsgrad.

Man ser ofta vart marken är kalkrik då det oftast växer speciella växter där. Kända kalkälskande växter är bland annat jordtistel, backklöver och många orkidéer. Kinnekulle är känt för sina många olika orkidéer bl.a. Guckusko. (Nedan ser ni en bild på den).

Där det finns kalk i jorden är det inte lika surt som i vanliga fall i Sverige. ( http://www.vastsverige.com/sv/kinnekulle/products/61981/Guckusko/ )

Funbo plantskola har en hemsida där man kan läsa om vilka växter som älskar kalt, exempelvis, bok, alm och lönn. http://www.funboplantskola.se/meny/lathunden/kalk.htm

/// Malin Åhlander

ISTIDEN

Istid är en period i jordens historia som kännetecknas av att stora landområden är täckta med is. Istiden är ett fenomen som händer var 100 000 år. Istiden börjar då klimatet blir kallare. Snön hinner inte smälta bort från bergskedjornas glaciärer under sommaren. Vilket i sin tur göra att glaciärerna växer och tillslut täcker hela länder. Temperaturen är mellan -30 till- 40 grader under istiden. Orsaken var att solstrålarna varierar styrka när de träffar jorden. Det har även att göra med jordaxelns lutning ändras, de inträffar med jämna mellan rum. Många växer och djur hade svårt att överleva under istiden, så många av djuren försvann undan till isfriplatser och kom tillbaka när isen var borta. Där isen var som tjockas var den tre kilometer tjock. Det är många istider vi haft på vår jord men ingen vet hur många, kanske så många som 20 stycken. Den största inlandsisen finns idag på antarktisk där ligger ca 90% av jordens is. Isen innehåller 75% av jordens sötvatten. När det lossnar flyter det ut på öppet hav, men det kan ta flera år innan isberget smält. Runtom i Sverige finns tydliga spår efter framför allt den senaste istiden. Både inlandsisen och smältvattnet från isen eroderade underlaget, och bildade nya jordarter och landskapsformer. En stor del av de svenska jordarterna, bland annat morän, isälvssediment och glacial lera, har bildats under istiden. Även landskapets former, som till exempel ändmoräner, drumliner, rullstensåsar och dödisgropar, ger oss ledtrådar till vilka olika processer som verkade under nedisningen av Sverige.

Här kan man se den senaste istiden.

Skog, vulkanism och pangea

Pangea (se denna på Wikipedia, då rör den sig(kontinentaldrift)


Seminarie 19/4

SKOG

Vanligaste träd:

• Tall
• Gran
• Björk
• Ek
• Bok
• Al
• Asp
• Lönn

Miljöhänsyn

• Vissa skogar med höga naturvärden skyddas helt från avverkning.

• En viktig faktor som betyder mycket för vissa växter och insekter är att det finns tillräckligt med död ved i skogen. Insekterna lägga sina ägg i den döda veden och det ger sedan mat för fåglar som äter insektslarverna. De som brukar skogen lämnar därför kvar döda träd i skogen. Om det inte finns tillräckligt med döda träd på stället som avverkas kan skördarföraren kapa träd några meter upp i luften. Högstubbarna lämnas kvar på hygget att ruttna ned till död ved.

• Att spara riktigt gamla träd vid avverkningar är en annan viktig hänsyn. Stora, gamla tallar kan bli bra boträd för kungsörn och andra rovfåglar.

• För att öka mångfalden av trädslag måste ovanliga trädslag få finnas kvar. Träd som har bär, exempelvis rönn, hassel, oxel och en är föda för många arter i skogen.

• Sjöar och vattendrag behöver skyddande kantzoner så att fiskar och andra djur som lever i vattnet får rätt temperatur för att överleva.

Skogsbruk

• Det vanligaste sättet att bruka skog kallas trakthyggesbruk. Skogen sköts så att den får enhetliga bestånd. Det innebär att man avverkar så gott som alla träd på en yta som sedan planteras med nya träd. På det sättet så blir den nya skogen likåldrig och de olika bestånden får en enhetlig skötsel.

• Vanligaste avverkningsformen kallas föryngringsavverkning för att syftet är att åstadkomma ny skog med hjälp av plantering, sådd eller naturlig föryngring.

• I skogsvårdslagen finns regler som säger att skogen inte får föryngringsavverkas innan den nått en viss ålder. För barrskogar varierar åldern mellan 45 och 100 år, beroende på produktionsförmågan. Om man äger mer än 50 hektar skog så får högst hälften av skogsmarken bestå av kalmark och skog som är yngre än 20 år. De flesta skogsägare sköter sin skog så att det med regelbundna intervall finns äldre skog att avverka.

• Huggningsklasser är ett vanligt begrepp i skogsbruket. Huggningsklassen talar om hur skogen ser ut och vilken skogsbruksinsats som är lämplig för skogen. Den beror bland annat på hur bördig marken är där skogen växer och hur skogen ser ut när det gäller trädslagsfördelning, täthet och ålder.

Vulkanism/Pangea

• En vulkan är en öppning i jordskorpan och där magma (som är smälta bergarter) tränger upp från jordens inre. Det stenar så småningom till lava när den når ett kallare medium, som vatten eller luft.
• Magman kan tränga upp från manteln genom berggrunden eftersom den har en större volym och lägre densitet än det fasta berget. Innan den når ytan samlas magman i stora magmakammare där den förblir den tills sprickor och hålrum i berget gör att den kan fortsätta att stiga uppåt. När magman når markytan eller havsbotten har vi ett vulkanutbrott och magman övergår till att kallas lava.
• Vulkaner kan delas upp i två olika kategorier. De som har explosiva förlopp och de som bara rinner ut över omgivningen.
• Vilken vulkan den blir beror på halten av kisel, hur lös magman är och mängden gas.

Pangea

• Pangea betyder "hela jorden" och är den superkontinent som existerade innan kontinentaldriften och delades upp i dagens kontinenter.
• Pangea bildades under perm (250 miljoner år sedan) då drevs de nuvarande kontinenterna Sydamerika, Afrika, Antarktis, Australien, Madagaskar, Arabiska halvön och Indien. OCH Nordamerika, Europa och Sirien IHOP.

Källa: Wikipedia och sveaskog.se