Med en jordprofil menas en beskrivning av jorden i höjdled, j3.12. Uppifrån och ner består marken
oftast av:
(o eng. L)ytlager av organiskt material med synliga växtdelar
(a1) urlakningsskikt, mörkfärgat av organiskt material
(a2, E)urlakningsskikt, blekjord
(B)anrikningsskikt
(C)opåverkat skikt
(R)underliggande berggrund
De viktigaste jordmånerna i Sverige är podsol, ungefär 70% av ytan, och brunjord, F4.22.
Överst i podsolen finns ett mårlager (O, enl. ovan) med organiskt material och därunder ett
gråvitt, askfärgat lager som kallas blekjord (A2), följt av ett anrikningsskikt, s.k. rostjord (B), F4.21.
Podsolen har ofta få grävande organismer och dålig omblandning. Vanliga kännetecken är
barrskog, lågt pH och granit/gnejs.
Brunjorden å andra sidan kännetecknas av lövskog, näringsrik mark och lera. Grävande djur
skapar omblandning och luftning, vilket gör att förmultningsskiktet (förnan) blir tunt, F4.21, F4.24.
(Daggmaskar lär kunna flytta upp till 10 kg jord per kvadratmeter och år.) Under förnan finns ett
tjockt mullager (A) och därunder ett anrikningsskikt (B). För 5000-8000 år sedan var lövskogar och
brunjord dominerande i Sydsverige, men mycket har podsoliserats i samband med att granen har
brett ut sig. Många brunjordar har blivit jordbruksmark.
Jordmånsbildning är en långsam process som kan omfatta många hundra år. Ett exempel på hur
brunjordsbildning kan gå till visas i fig. j3.15. Figuren visar tre stadier i detta förlopp:
1) Först finns bara ett tunt lager av dåligt humifierat organiskt material över ett tunt lager
vittrat material. Växtligheten kännetecknas av pionjärer som mossor och lavar.
2) 200-300 år senare finns gräs och buskar. Jordlagret är tjockare, 2-3 dm, och består av
välhumifierat organiskt material.
3) Antalet arter fortsätter att öka. Lövskog har växt upp och grävande organismer ger ett
tunt förnalager och ett tjockt mullager.
Källa: Chalmers http://www.entek.chalmers.se/~anly/miljo/k4marken.pdf
Kalkälskandeväxter En annan term för kalkälskande växter kan vara basofil, kalkälskande växter är beroende av en kalkhaltig miljö. Kalken i sig påverkar inte egentligen växterna men gör så att jorden runt omkring får en annan näringsflora, exempelvis surhetsgrad.
Man ser ofta vart marken är kalkrik då det oftast växer speciella växter där. Kända kalkälskande växter är bland annat jordtistel, backklöver och många orkidéer. Kinnekulle är känt för sina många olika orkidéer bl.a. Guckusko. (Nedan ser ni en bild på den).
Där det finns kalk i jorden är det inte lika surt som i vanliga fall i Sverige. ( http://www.vastsverige.com/sv/kinnekulle/products/61981/Guckusko/ )
Funbo plantskola har en hemsida där man kan läsa om vilka växter som älskar kalt, exempelvis, bok, alm och lönn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar